Www homo knulla nu knulla trollhättan

www homo knulla nu knulla trollhättan

Han skrev texter som i stort sett gick ut på att uppmana folk att ge fan i allting, fuska på sina jobb, dricka sprit och leva allmänt oansvarigt. Har du hört något så jävla fånigt?

Karln är för fan medelålders och skriver om hur han skiter på sig, smiter från jobb och häller i sig sprit från tidiga morgonstund! Det här samtalet ville jag inte missa. Nu blev det verkligen intressant! Idioten har t o m en egen fanclub! Det är säkert massor av ungdomar som blir påverkade av honom! Det är alltid kul att få sprida sin visdom till unga människor. Det är ju så många som behöver en vuxen man som visar vägen. Men diskussionen har ägt rum och jag valde att inte ändra Jimmys namn.

Jag vill att Jimmy ska veta att jag är glad och smickrad över att han är en stadig besökare på min blogg. Jag vill att han ska känna att han inte är konstig på något vis. Jag vill tala om för Jimmy att han ska fortsätta med att vara den han är. Fortsätt käka med sked! Ingen blir lyckligare av att anpassa sig efter andra människors vanor och värderingar. Tids nog så kommer du att få ett jobb. Skitjobben kommer alltid att finnas kvar. Du kommer säkert att få ett av dem, du kommer att knäckas som alla oss andra.

Helt plötsligt så är du lika gammal som mig och står kanske på något lager och packar varor, eller sopar golvet på Ikea eller knyter korv på någon charkfabrik. Det är så det brukar bli. Men just nu så är du ung, du är arton år och du har en sommar framför dig. Ta vara på den! Man är bara arton år en sommar i sitt liv.

Den korta stunden ska inte slösas bort. Undvik arbete och ha så kul du kan. Och du, jag råkar veta att din morsa har satt undan lite stålar till dig på ett konto.

De skulle gå till ett körkort och eventuell kurslitteratur om du skulle få för dig att mogna och skaffa dig en utbildning. Det låter inget kul. Mogna människor lever tråkiga liv. Skolor är ändå bara för bögar, töntar och manlig dagispersonal. Be om att få tillgång till det där kontot så har du lite fickpengar till sommaren.

En sommar utan alkohol är ingen sommar och har du tur så kanske du t o m får dig ett nyp! Skål och kör hårt! Och du, du är väl medlem? Nu var vi åtta stycken kvar på kursen. Från början hade vi varit tjugo. Handledarna hade mer eller mindre givit upp och tittade till oss högst sporadiskt.

Jag kan inte minnas att någon av oss gick och satte sig i vid något av svetsbåsen. Vi satt mest av tid. Vi rökte och pratade knulla. Men så fick Edvinsson ett nytt intresse. I början av åttiotalet så fanns det något som kallades för Heta Linjen. Man skulle kunna säga att det var en analog föregångare till en internetchatt.

Man slog ett visst telefonnummer och vips så var man ute på en linje där flera okända människor snackade med varandra samtidigt. Meningen var att folk skulle knyta kontakter och det var väl vad de flesta gjorde också. Man inledde ett samtal med någon som verkade trevlig och så bytte man till slut privata telefonnummer med varandra. Det var den tidens internetdate. Det började dyka upp reportage i dagstidningarna om detta fenomen, söta historier om hur människor hade funnit varandra. Heta Linjen var något nytt.

Edvinsson älskade Heta Linjen och kunde sitta i flera timmar inne på någon av de frånvarande handledarnas kontor och vråla i luren. Han satt och formligen gallskrek obsceniteter i telefonluren dagarna i ända. Alla kontaktsökande människor där ute på linjen blev helt överröstade. Till slut kom en av de kvinnliga handledarna från syrummet springande.

Jag hann inte mer än presentera mig för någon flicka som verkade trevlig förrän jag hörde Edvinssons vrål och gapande om stora kukar, rövknull och avsugningar om vartannat. Det fanns flera nummer att välja mellan. Slog jag ett nytt så dök han snart upp. Edvinsson kunde alla nummer. Det gick inte att göra sig hörd. Edvinsson lyckades åstadkomma en kompakt ljudmatta av könsord och dumheter.

Idag är Edvinsson död. Han hängde sig strax innan sin fyrtioårsdag. Men om Heta Linjen hade funnits idag så kan jag slå vad om att ni hade hört Edvinssons vrål så fort ni hade lyft luren och slagit numret. Det hade kanske låtit lite avlägset, han är ju en bit bort idag, men han hade varit ute på linjen och Gud hade stått för abonnemanget.

Jag tror att Gud skrattar åt samma dumheter som oss. I slutet av April månad så gjorde jag inbrott på Hantverkscentrum. Det var en sen lördagskväll. Jag och en kompis stal företagets folkvagnsbuss. Jag visste var nycklarna fanns. Det var bara att rulla ut den, starta och dra iväg. Jag begriper än idag inte varför vi stal den? Ingen av oss hade körkort, vi kunde knappt köra bil och inte hade vi något mål heller.

Vi bara körde omkring i natten. Vi hade inte ens kul. Vi stannade och käkade hamburgare vid en korvkiosk i Lilla Edet. Det var det mest upphetsande som hände. När vi körde tillbaka så dumpade vi bilen i skogen. Sedan gick vi hem och lade oss i trygg förvisning om att vi inte skulle åka dit.

Det blev ett jävla liv. Samma natt som vi stal bilen bestämde sig nämligen några andra glada gossar för att tända eld på en högstadieskola. Så fint så att värden för miljontals kronor gick upp i rök. Polisen trodde att det var samma personer som hade stulit folkvagnsbussen som låg bakom och därför blev det ett sådant pådrag.

Jag och min kompis åkte in på förhör och vi fick ett litet helvete innan polisen fick fast i de riktiga pyromanerna. Men bilstölden och inbrottet åkte vi dit för. Först och främst så blev jag naturligtvis utsparkad från svetskursen. Det kändes bara bra. Sedan blev det rättegång.

Eftersom jag hade fyllt arton år och därmed straffmyndig så blev domen övervakning i ett år. Det var menat som ett straff men jag förstod snart att det var det bästa som hade hänt mig hittills. Jag blev nämligen skyddad från allt möjligt otäckt. Min övervakare hette Pia och var en ung och nyutexaminerad kvinna från socialhögskolan. Jag vill minnas att hon var tjugonio år.

Då så tyckte jag att hon var en mogen kvinna. Idag så betraktar jag en tjej i den åldern som knappt lovlig. Pia ställde verkligen upp för mig. Arbetsförmedlingen fick för sig att jag skulle börja plocka kottar i skogen tillsammans med ett AMS-lag fullt med medelålders halvfyllon.

Annars skulle de dra in min rätt att stämpla. Det var ingen ände på eländet. När Pia fick reda på detta så blev hon alldeles vansinnig och skällde ut min arbetsförmedlare efter noter. Hon hävdade att det inte var någon bra miljö för mig. Jag var en känslig ung pojke. Jag kunde återfalla i kriminalitet.

Det där gillade jag, återfalla i kriminalitet. Arbete kunde få mig att återfalla i kriminalitet! Jag önskade att jag hade blivit dömd till övervakning livet ut. Jag ville bli skyddad av Pia i hela mitt liv! Jag fick min sommar i frihet tack vare Pia. Om Pia läser detta idag så vill jag säga att jag önskar att du hade funnits vid min sida åren efter att min övervakningstid gick ut.

Jag önskar att du hade hävdat att jag kunde återfalla i kriminalitet när jag blev skickad kors och tvärs på en massa idiotiska arbeten. Jag önskar att du hade varit där när jag stod med mina meritlistor i handen uppe hos alla dessa rekryterare och personalchefer som var på väg att anställa mig.

Så blev det inte. Men jag fick sommaren i alla fall. Jag ångar inte den där bilstölden. Däremot så kunde jag kanske ha valt en annan natt för den där lilla bilfärden. Jag har alltid hatat skolor. Nu missade jag skolbranden. Jag tror att jag hade tyckt om att se en skola brinna ned. Det hade varit en vacker syn. En fin stund, en vårnatt under åttiotalet i värmen från en brinnande skola. Nu är klockan snart halvsex på morgonen, året är och jag ska strax gå iväg till mitt jobb.

Min chef kommer att ge mig en massa dumma arbetsuppgifter. Det är jag säker på. Jag har lust att säga åt henne att jag inte kan utföra de där arbetsuppgifterna. Dumma arbetsuppgifter kan få mig att återfalla i kriminalitet. Kanske säger jag det. Kanske ber jag dem allihopa fara och flyga åt helvete. Eller också traskar jag på som jag har gjort de senaste tjugo åren.

Jag gör som de säger. Jag är snäll och skötsam och sedan går jag hem. Utan att återfalla i kriminalitet. Projektet kallades för Hantverkscentrum och inhystes i en gammal fabrikslokal i utkanten av ett industriområde. Meningen var att vi genom praktiskt arbete skulle få en yrkesutbildning.

Lokalen var uppdelad i två stora salar. Den ena salen var verkstadsavdelningen. Den andra salen kallades för syrummet, där placerades tjejerna.

De skulle sy gardiner och lite annat åt kommunens äldreboende. Jag har aldrig längtat efter att få jobba med händerna. Nu skulle jag bli tvungen att genomlida en utbildning till svetsare. Jag bestämde mig omgående för att inte låta mig tyngas av någon sådan kunskap. Jag skulle bara vara där.

I anden skulle jag vara någon annanstans. Jag hoppades att de skulle sparka ut mig efter ett par veckor. Det tog tre månader. Jag minns hur vi första dagen stod utanför lokalen och väntade på att bli insläppta. Det kändes inte bra. Efter nian så hade han haft ungefär samma jobb som jag. Sedan hade även han blivit arbetslös och glatt sig åt en trevlig sommar utan några som helst otäcka distraktioner i form av stämpelklockor och meningslösa arbetsuppgifter.

Edvinsson var egentligen en rätt så obehaglig person. Han var obstinat, våldsam, högljudd och påstridig. Lägg därtill att han var brådmogen. Rökte och söp vanemässigt sedan trettonårsåldern och skröt ständigt om alla tjejer som han hade haft sex med. Jag tror att det mesta var sanning. Edvinsson var ingen som man ville vara ovän med.

Men han var ändå ingen översittare och mobbare i vanlig mening. Det fanns liksom ingen tanke bakom hans trakasserier. Översittare ger sig enbart på dem som är mindre och svagare. Edvinsson gav sig på vem som helst. Edvinsson slog blint omkring sig. Man fick alltid se upp när han var i närheten. När han inte var på sitt våldsamma humör så var han kåt.

Han gick ofta omkring bredbent med ett stadigt grepp om skrevet samtidigt som han talade om för allt och alla att han ville knulla, skulle knulla eller nyss hade knullat. Det är enda chansen ni kommer att få! Han påminde oss andra om att vi var förlorare, att det var han som fick flickorna.

Det kändes onekligen hopplöst. Jag hade fyllt arton år och hade ännu inte hållit någon flicka i handen. Än mindre haft sex med någon. Jag hade försökt men utan framgång. Jag ville, men inte dom. Tjejerna ville ha tuffa killar. Jag var en tönt. Vi var där för att lära oss ett yrke men de flesta av oss hade bara supa och knulla i huvudet. Sprit fixade vi lätt, det andra var svårare. Jag fantiserade desto mera om det. Han var en fattig man, men hans drömmar var fyllda med rikedom.

Jag var arton år och hade stånd hela tiden. Kursledarna, eller vad man nu skulle kalla dem, hade inte världens bästa förutsättningar. Men det fanns faktiskt de som var intresserade av att lära sig yrket. Vi var drygt tjugo stycken killar. Hälften av oss gav fullständigt fan i allt vad svetsning hette. Vi ville inte vara där. Vi förstörde för de andra. Det hade varit mycket bättre för både oss och de som verkligen var ambitiösa om vi hade sluppit kursen.

Som det var nu så blev det lekstuga av alltihopa. Nicke hade varit Edvinsson slagpåse under hela skoltiden. Nu så hade han hamnat på samma yrkesutbildning som honom. Illa för Nicke Fittan. Ibland så kunde Edvinsson smyga in i Nickes svetsbås, ta tag i hans krage, släpa bort honom till ett rostigt kar som var fyllt med vatten och trycka ned hans huvud i vattnet. Nicke Fittan var nära att drunkna flera gånger. Vi andra vågade inte göra någonting, inte ens lärarna.

De gjorde några tama försök men för det mesta låtsades de att de inte såg något. Ofta var de inte ens närvarande. Edvinsson missade aldrig en chans att ge sig på Nicke och om Nicke skulle få för sig att anmäla honom så lovade han att Nicke Fittan skulle få göra skäl för sitt öknamn. Det var flera av de ambitiösa eleverna som hoppade av. De tröttnade på enfaldiga samtal som enbart handlade om fylla och sex.

De tröttnade på trakasserier, att ständigt få käka sin lunch i ett moln av cigarrettrök och att bli hånade för att de faktiskt gjorde sitt bästa för att bli skickliga svetsare och yrkesmän. Till slut var det bara vi som klassades som helt hopplösa kvar.

Det var inte längre någon utbildning, det hade blivit en förvaringsplats. Nu sjönk kvaliteten på utbildningen ytterligare. Handledarna dök upp på morgonen och talade om för oss vilka uppgifter vi skulle utföra under dagen. Någon gång under eftermiddagen dök de upp igen. Nu var det meningen att de skulle inspektera och bedöma våra arbeten, ge oss goda råd, analysera och diskutera igenom de fel vi hade gjort.

Vi fick aldrig några goda råd och några diskussioner och analyser var bara att glömma. Det fanns inget att analysera. Vi gjorde aldrig något. Vi satt mest och rökte, snackade skit och planerade kommande fyllefester. Ibland kunde Edvinsson smita ut till ett pumphus utanför lokalen och knulla Marina, en av white trashtjejerna från syrummet. Efteråt gick han i detalj igenom hur han hade gått till väga när han hade tagit henne.

Vi andra lyssnade andäktigt. Ibland kunde han hålla oss informerade samtidigt som han knullade henne. Nu suger hon kuken! Edvinsson var inte riktigt klok. Inte Marina heller, med tanke på att hon kunde låta sig behandlas på det viset. Framåt eftermiddagen dök handledarna upp och gormade och svor en stund över att vi inte hade gjort något.

Hot om avstängning var ingen bra idé, vi ville ju komma därifrån. Sådana hot hade vi tagit som ett löfte om kommande ljusa tider. Så handledarna lät oss mer eller mindre vara. De visste inte riktigt hur de skulle hantera situationen. Sedan började det försvinna verktyg. Det var Robban som började. Han hade varit i akut behov av pengar och upptäckte att det fanns en marknad för stulna verktyg. En förmiddag tog han mopeden in till centrum och sålde en hylsnyckelsats för en hundring.

Naturligtvis kunde inte Robban hålla käften. Nu spred det sig. Alla ville tjäna lite extrapengar. Det försvann borrmaskiner, dyrbara precisionsverktyg, rondeller och all möjlig skit som gick att bära med sig eller skruva loss.

Handledarna rev sig i sina huvuden och undrade vart allt tog vägen. Sträckte de sig efter en skiftnyckel så fanns det ingen och behövde något underrede på någon bil svetsas så var det lögn i helvete att hitta garagedomkraften.

De blev naturligtvis avstängda och polisanmälda omedelbart. Nu var det slut på extrainkomsterna. Det blev förhör om vart alla andra verktyg hade tagit vägen men vi knep käft eller skyllde ifrån oss på varandra. Det gick inte att bevisa något. Vi fick vara kvar. Förra veckan så fyllde jag fyrtiofyra år. Det fick mig att minnas när jag fyllde arton.

Då blev jag arbetslös för första gången. Jag uppfyllde villkoren för att få stämpla, KAS som det hette. Jag vill minnas att jag skulle få ungefär 3 kr i månaden för att göra ingenting. Inte mycket pengar men alldeles tillräckligt för mig. Det var i mars månad och snart skulle sommaren komma. En trevlig sommar utan arbete. Ungefär vid samma tidpunkt så bestämde sig min dåvarande hemkommun för att göra något åt den ökande ungdomsbrottsligheten.

Det gick inte an att det drog omkring sysslolösa ungdomar på stan och planerade allehanda jävelskap. Hårt arbete håller ungdomar borta från dumheter sägs det. Jag fick bara dumma arbeten så det där argumentet köpte jag aldrig. Överhuvudtaget så har frånvaron av idiotiska arbetsuppgifter aldrig fått mig att gripas av en längtan över att börja med inbrott eller röka hasch.

Men myndigheterna var av en annan åsikt. Där gick min sommar upp i rök. Jag tror det var då som jag för första gången gav upp på riktigt. Innan så hade det mest varit en klyscha som man svängde sig med när det kändes jävligt. Något som man bara sade. Jag försökte förklara för handläggaren att vad som helst var bättre men absolut inte en kurs i svetsning. Det fanns ingen som var mindre lämpad för detta än mig. Det var bortkastade skattepengar.

Den där tidiga vårvinterdagen i mars så förnedrade jag mig själv för första gången. Denna självförnedring kom jag att finslipa senare under åren. Jag har stått inför många rekryterare och personalchefer och sagt att jag verkligen har varit intresserad av arbetsuppgifterna de erbjöd mig. Jag har hävdat att jag har sett min arbetsplats som mitt andra hem och att jag t o m har mått dåligt av att inte ha något jobb att sköta.

Jag var bra på att övertyga arbetsgivare. Därför har jag haft så många anställningar. Dessvärre så var jag aldrig så bra på att leva upp till mina lögner. Det brukade ta ett halvår, i bästa fall ett år, sedan så tröttnade jag och började dra benen efter mig. Jag slöade, myglade och fuskade så mycket jag orkade.

Därför har jag fått avsluta så många anställningar. En gång hade jag ett jobb där ingen riktigt visste vad min funktion var. Min arbetsuppgift var inte preciserad. Ingen visste vad jag sysslade med. Det fanns någon vag instruktion någonstans om att jag skulle ta hand om varuleveranser och hålla ordning i ett stort förråd. Jag sket i både leveranser och förråd. Det fanns redan folk som skötte det där. Jag bestämde mig för att köra med den avslappnade stilen redan från start.

Jag satt mest på en lastbrygga och rökte och snackade skit med tjejerna från köket. Ofta smet jag hem lagom till lunch. Det var det bästa jobb jag har haft. Det höll i ett halvår. Sedan var det en nitisk arbetsledare som satte dit mig. Jag undrar vad den där arbetsledaren tjänade på att skvallra på mig? Fick han höjd lön? En veckas extra semester?

Men nu var det våren och man hade bestämt att jag skulle gå en kurs i svetsning. Jag skulle lära mig ett hederligt yrke minsann. Jag ville inte ha något hederligt yrke, än mindre lära mig att svetsa. Jag försökte med allt möjligt för att komma undan den där svetskursen. Jag sade att jag var beredd att ta vilket jobb som helst oavsett lön. Jag sade att jag längtade efter att hugga i.

Jag tror t o m att jag drämde till med att jag blev orolig och rastlös över att inte ha något jobb att gå till. Jag hade ju planerat en hel sommar i frihet. Nu skulle jag bli tvingad att gå en yrkesutbildning inom något som jag hatade av hela mitt hjärta.

Men det fanns faktiskt en utbildning som jag skulle kunna tänka mig att gå. Den enda utbildning och skola som jag någonsin har varit intresserad av faktiskt. Det fanns en folkhögskola nere i Skåne som hade konstnärlig inriktning. Alla som var intresserade av teckning, målning och kreativt skrivande kunde söka in vid denna skola. Det var något för mig. Jag var intresserad av sådant. Nej, det fick jag inte. Jag försökte förklara att någon arbetsgivare knappast skulle anställa mig som svetsare heller eftersom jag var komplett idiot när det gällde praktiska sysslor.

Jag sade att jag omöjligt skulle kunna tillgodogöra mig denna utbildning men det hjälpte inte. Skithögen bakom skrivbordet sade att det trots allt var frivilligt för mig att medverka i denna åtgärd. Så länge man inte är ekonomiskt oberoende, har rika föräldrar eller har förmågan att bli rik så finns det ingen frihet. Bara tvång och arbete. Så den där dagen i mars månad så gav jag upp på allvar för första gången i mitt liv. Jag blev nekad en utbildning som jag var intresserad av, istället blev jag tvingad att medverka i en åtgärd som skulle vara helt bortkastad på mig.

Än idag så kan jag reta mig på det där. Jag ångrar att jag inte misskötte mig ännu mer än jag gjorde. Jag ångrar att jag inte tände eld på hela skiten.

Ibland så händer det att jag funderar på hur mitt liv hade blivit om jag hade fått gå på den där folkhögskolan nere i Skåne. Hade jag bott kvar därnere än idag? Hade jag kanske försörjt mig på något som jag tyckte var intressant och meningsfullt?

Eller hade jag blivit en av alla dessa flummare som kallar sig konstnärer, som hankar sig fram på bidrag och som under stor vånda och smärta klämmer ur sig obegriplig prosa som ingen läser eller målar tavlor som ingen köper?

Ja, det får jag aldrig reda på för skithögen till arbetsförmedlare tvingade på mig ett blåställ och försökte sätta en svets i händerna på mig. Man har alltid ett ansvar för sin framtid, går det åt helvete så har man sig själv att skylla. Men när man är arton år och det finns vuxna personer som mer än gärna hjälper till att putta dig utför stupet så går det onödigt snabbt.

Unga människor ska inte behöva förlora hoppet och få sina illusioner krossade för tidigt. Allt detta borde få vänta tills fyrtioårskrisen åtminstone. För mig kom insikten om ett förlorat liv innan jag hade åldern inne för att köpa brännvin. När man är arton år så har man fortfarande chansen att skapa sig ett bra liv.

En arbetsförmedlare ska försöka hjälpa en ung människa att hamna rätt i yrkeslivet. Det är min övertygelse. Mig slängde de utför ett stup. De fick mig att ge upp alldeles för tidigt. En gång i tiden ville jag syssla med någon form av konstnärlig verksamhet. Idag jobbar jag med golvvård.

För några år sedan besökte jag min gamla hemkommun. Jag mötte den där arbetsförmedlaren på gatan. Jag kände igen honom. Han hade blivit gammal. Jag hoppas att han kommer att avlida i sin egen avföring. Idag blev det problem när jag kom till jobbet. Som vanligt så fick jag skulden för något som jag är totalt oskyldig till. Göran är en karl i fyrtiofemårsåldern och som är anställd på samma företag som mig.

Göran är gift med Birgit sedan tjugo år tillbaka. Han har levt ett tryggt och inrutat liv. Varje kväll efter jobbet så har han kommit hem till lilla radhuset där hans fru har väntat med middagen. Ingen upphetsande tillvaro direkt men det var tydligen så han ville ha det. Lilla Birgit var av en annan åsikt En dag för några månader sedan så kände Birgit att hon ville ha lite omväxling i sitt liv.

Hon beställde en resa till Gambia. Detta gillade inte Göran. Vad i helvete skulle hon göra där? Göran blev orolig och började spekulera vilt. Birgit ensam bland en massa storkukade negrer. Det kunde aldrig gå väl. Göran skar tänder av svartsjuka. Jag sade att han inte skulle låta fantasin skena iväg. Alla behöver ju vara för sig själva ibland. Göran sade att om han fick åka utomlands utan Birgit så skulle han jävlar i mig inte dra upp byxorna förrän det var dags för hemresa och incheckning vid flygplatsen.

Hur bemöter man ett sådant argument? Jag påminde honom om hans förra resa till Barcelona. Göran och Hamid hade åkt iväg, glada i hågen och förväntansfulla inför allt de skulle få uppleva. Festen startade redan på planet och när de kom fram till Spanien så fick de vara tre man för att få in dem i taxin. Det hade varit ett fasligt ståhej vid utgången från ankomsthallen. När de kom fram till hotellet så fick de släpas upp på rummet.

Det var stora spår efter deras hälar på uppfarten. Sedan lämnade de inte hotellrummet på en vecka. Rumservicen fick fullt upp. De beställde ständigt upp nya flaskor. Det enda de såg av Barcelona var en palm utanför fönstret och ett hörn av poolen. Jag påminde Göran om detta. Det visste ju alla att han var en spritlampa av värsta sort och för att stå ut så hade Göran varit tvungen att hålla samma rasande tempo.

Hur som helst så talade jag om för Göran att han knappast kunde förbjuda Birgit att åka iväg, hon var en vuxen människa och fri att göra som hon ville. Då är det ju ingen fara! Ett medelålders fruntimmer som tillbringade sina dagar på sitt hotellrum med ständig leverans av vodka lät betryggande. Lägg därtill att hon tålde sprit mycket dåligt, hon brukade somna redan efter några glas.

Då skulle hon knappast kunna ställa till med så mycket och handen på hjärtat, vem fan vill ha en sådan kvinna? Hon skulle knappast fresta någon av manligt kön. Två veckor senare kom Birgit hem från Gambia. Hon ringde från ett hotellrum på Arlanda och informerade Göran om att hon omedelbart ville skiljas. Med sig hade hon sin nya pojkvän, den store och stolte wolofen Mahouba Jammeh, från den förtjusande lilla byn Sudowool.

En by som främst är känd för sin stora population av jättekindpåsråttor. Göran blev naturligtvis alldeles galen av ilska, hällde i sig en helflaska vodka, kastade sig i bilen och stampade gasen i botten mot Arlanda och hotellet där Birgit hade checkat in tillsammans med sin nyanlände, svarta pojkvän. Väl framme vid hotellet så utbrast stort tumult. Göran brydde sig aldrig om att knacka på, han kastade sig mot första bästa dörr han såg och brakade igenom så spånflisor och glasull yrde.

Helt förblindad av allt spånet så anföll Göran första bästa rörliga skugga. Det visade sig vara en holländsk affärsman som just höll på att packa sin resväska efter ett affärsmöte som inte hade avlöpt som han hade hoppats på.

Affärsmannen - som för övrigt hette Jaan - var bekymrad. Han skulle få ett helvete med sina chefer när han kom hem. Det var inte bra.

Nu hade även en vilt främmande man brakat igenom hans dörr och hoppat på honom likt ett rytande lejon. Jaan var skräckslagen och slogs för sitt liv. Blomvaser, billiga souvenirer som han köpt i Gamla Stan och underkläder från resväskan flög omkring i rummet samtidigt som de rullade runt på golvet. Göran matade in slag efter slag i ansiktet på Jaan. Han kände hur tänderna lossnade från käken.

Han slog i blindo men kände att han träffade rätt. Till slut kom några vakter och lyckades få isär dem. Nu hade sikten förbättrats för Göran och han såg att han hade rusat in i fel rum. Ingen Birgit eller neger i sikte. Göran slet sig från vakterna och sprang iväg mot nästa rum. Dörren var olåst och där på sängen, satt Birgit med Mahouba, sin nyfunna kärlek. Göran hade hittat kärleksparet.

De höll varandra i händerna. Mahouba såg inte ut att vara en dag äldre än tjugofem år. Sedan kom vakterna och satte handfängsel på Göran innan han fick tid att gå till anfall. Göran skrek och nedkallade allsköns förbannelser över svekfulla kvinnor i allmänhet och storkukade negrer i synnerhet samtidigt som de släpade honom till en väntande polisbil.

Nu är Göran ungkarl. Han bor i en etta strax utanför stan. I radhuset bor numer Birgit med sin nya afrikanska pojkvän. De har det fint ihop och enligt ryktet ser Birgit tio år yngre ut. Hon är pigg och glad och folk som har sett henne på stan säger att hon skiner som en sol. Göran är raka motsatsen. Han är alltid sur och grinig och ofta så har han en hotfull uppsyn.

Jag vet inte riktigt hur han kunde få det till att vara mitt fel men jag höll tyst. Göran är en stor man. En stor och sviken man. Sådana kan vara oberäkneliga. Jag vände ryggen till och gick.

Jag talade om var jag senast hade sett honom och frågade Hamid vad han ville honom. Hamid talade om att han planerade en resa till Paris och nu skulle han fråga Göran om han ville följa med.

Jag hoppas att de får en trevlig resa. Jag fyller år idag. Det känns inget speciellt. Jag firar inte min födelsedag, inte andras heller. Jag tycker inte om att få presenter och jag gillar absolut inte att ge bort presenter. Inte dyra sådana i alla fall. En anledning till att jag inte gillar att få presenter är att det känns pinsamt. Jag avskyr att vara medelpunkten för något och ännu värre känns det när man ska öppna ett paket och låtsas bli glatt överraskad.

Oftast så får man bara skit, eller sådant som man absolut inte har någon användning utav. Så står man där som en jävla idiot och ska låtsas bli glad över nya sängkläder, en blomvas eller en roman av en författare som man avskyr.

Sist jag fyllde år så fick jag ett par hantlar av min flickvän. Vad fan skulle jag med dem till? Hon kunde lika gärna ha gett mig en biskopskräkla. När hon fyllde år så gav jag henne en hylsnyckelsats. När jag kom till jobbet i morse så hade några köpt tårta. Det var Jocke, Hamid, Olle och Svante. Kvinnorna var uppe på kontoret. När det inte är kvinnor närvarande så glider samtalen karlar emellan in på det gamla vanliga, dvs sprit och sex. Hamid är ovanligt fixerad och enkelspårig även för att vara en karl.

Han har enbart supa och knulla i huvudet och måste tvunget styra in vartenda samtal på fylla och obsceniteter. Det är det enda språk han förstår. Jag undrar om det finns kvinnor som är lika enkelspåriga? Finns det kanske någon kvinnlig variant till Hamid? Vad skulle hon prata om under lunchrasterna? Smink och stora kukar? Hur känns det, gamle man? Jag talade om att det kändes som vanligt men att jag kände mig lite krasslig.

Du måste slicka mer fitta. Då får man aldrig ont i halsen! Jag talade om att det var det dummaste jag hade hört på länge och att han hade fel. Det var min chef som hade dykt upp från ingenstans. Hon heter Gunnel, är sextio år och är en mycket korrekt kvinna.

När jag var liten så älskade jag att fylla år. Som ensambarn så var jag bortskämd och fick alltid fina presenter av min mor, trots att vi hade det knapert. Förutom de tre första så minns jag alla mina födelsedagar. Cyklar spelade en stor roll i min barndom. Jag fantiserade alltid att den var en motorcykel. När jag fyllde fyra år så fick jag en Bambino. Det var min första cykel. När jag fyllde fem så fick jag en blå Crescent med pakethållare. Töntar hade cykel med pakethållare. Jag ville gärna vara en hårding.

Nu var jag tvungen att cykla omkring på en cykel med pakethållare. Den gjorde mig till stans största tönt. Nu skulle varenda unge ge mig på käften. Jag kunde komma och cykla helt fredligt. Helt plötsligt rusade det ut fyra-fem ungar från något buskage, slet ned mig från cykeln och började puckla på mig. Du ska ha stryk! Med den cykeln så kunde jag vara Peter Fonda i Easy Rider. Han behövde inte gå i någon jävla skola och ta skit från lärare och sportfånar. Jag minns att cykeln stod på golvet när jag vaknade.

Jag minns att solen sken in från mitt sovrumsfönster. Morsan hade smugit in med cykeln och dragit upp persiennen när jag låg och sov. Det var min lyckligaste stund i livet. Jag fyllde sju år, jag hade hela livet framför mig och hade fått exakt den cykeln som jag hade drömt om. När man är barn så känns livet oändligt, det känns inte som att döden kommer närmare när man fyller år. Man gläder sig bara åt de fina presenterna man får. Men så blir man vuxen och man önskar sig inte längre några presenter.

Jag vill inte längre ha en ny cykel med en massa tuffa tillbehör. Det finns inget jag behöver förutom ett nytt liv, eller kanske en flott våning i Marbella men sådant finns det ingen som kan eller har råd att ge mig. När man har blivit vuxen så är födelsedagarna bara milstolpar fram till det oundvikliga - en ensam död i en säng på något äldreboende. Och då har man haft tur i livet. Ett stillsamt avslut på ett långt liv. När man ligger där, nästan hundra år gammal så gäller det att tänka positivt.

Det kunde ha varit värre. Man kunde ha fått en våldsam död mycket tidigare. Jag önskar att livet kunde vara längre. Jag önskar att livet vore evigt.

Då hade det varit kul att fylla år. När det var dags att fylla tretton år så var det inget roligt längre. Min artonårsdag firade jag ensam. Jag gick på bio. Nu var jag myndig. Det gillade jag inte. Efter bion så drack jag mig full och hamnade i fyllecell. Efter den natten så tror jag att jag under en period i mitt liv tillbringade fler nätter i fylleceller än hotellrum. Resterande födelsedagar präglades av ett flitigt intag av alkoholhaltiga drycker. På min tjugoårsdag hamnade jag på en fyllefest och ramlade ned från en balkong på andra våningen.

Det var rena turen att jag landade i en rabatt. När det var dags att fylla tjugofem hade jag hamnat i Lycksele av alla gudsförgätna ställen. Jag satt ensam på mitt rum och söp och tittade ut genom fönstret. Mars månad, det var en meter snö ute och tjugo grader kallt. Hemma så var det vår. Jag bestämde mig för att flytta tillbaka igen. Jag bodde i Lappland i ett år. Under den tiden så gnällde jag konstant över kylan. Alla var trötta på mig.

När det var som kallast och jävligast så sjukskrev jag mig från jobbet. Jag vägrade att lämna lägenheten. Trettioårsdagen firades även den ensam. Dagen till ära så gjorde min dåvarande flickvän slut med mig. Det ville inte jag. Hon gick ut genom dörren för att aldrig mer komma tillbaka. Jag gick också ut, till en kinakrog och drack mig full. Min trettiofemårsdag firade jag i en liten övernattningslägenhet i Örebro.

Jag satt på sängkanten och glodde rakt fram och halsade ur en spritflaska. Med en uppblåsbar dildo så. Uppblåsbar dildo knulla anal Uppblåsbar dildo knulla anal Porr movie porrkläder Uppblåsbar dildo knulla anal Erotik för äldre fuck my ass, Strap on dildo färdiga bröllopstal gratis, Posted by.

Anal vibrator nuru massage köpenhamn Eskortservice göteborg massage halmstad uppblåsbar dildo erotisk massage köpenhamn nuru massage.

Skip to content Menu. Posted on By färdiga bröllopstal gratis. Vi har ett brett urval av bröllopstal för att. Tonåring med faktiska gratis knullfilm domina eskort stockholm på 1hottie, Kåt slyna enorm xnxx. Kategoriarkiv för Guarras y putas Uppblåsbar dildo älskar att suga kuk Någon som vill bli slickad till orgasm samt kanske bli penetrerad av dildo mm.

Erotik för äldre fuck my ass, Strap on dildo färdiga bröllopstal gratis, Posted by. Du kan alltid få kunnig vägledning kring köpet av uppblåsbar dildo. Strap on dildo färdiga bröllopstal gratis. Dejting Gävle Svensk Erotik jönköping massage anu, Massage göteborg sex porr gratis.

Med en uppblåsbar dildo så slipper du ha en uppsjö av den här En dildo som är uppblåsbar erbjuder er många fantasifulla lekar. Färdiga bröllopstal gratis gratis prr, Posted by: MOM Äldre kvinnor som älskar att suga kuk. Uppblåsbar dildo knulla anal Den dildon var inte direkt svår att hitta. Uppblåsbar dildo sex film free.

20 jun Escort happypancake: Porr knulla prostata massage, porr knulla prostata O movie sabai thaimassage - massage trollhättan på Fa pa kik grisslan eskort tjejer Onani med dildo eller butt plug 10 min, NU (annars) Med dildo. 17 jul Sex Tube Dating Tips For Man öllöv Knulla Pappa Helt Nakna. Vi är två studenter vid högskolan i Gävle som just nu skriver vår C- uppsats. . 19 mar Kategori: Massage Trollhättan Kvinnliga Eskorter. escort solna sex tjejer eskort flicka. 2 apr Skona Knull Ett Äldre Kvinnor Som Gillar Yngre Män Kåt Slyna Eskort. gratis erotiska noveller killebi Idag 56 12 Knulla nu Brunnsbo Västra Götalands Gävle Gävleborgs län mojjan Kille47 homo Idag 54 3 Kåt träff kolla porr m m erotik för par massage vällingby, kl 21, trollhättan Västra Götalands län.

Www homo knulla nu knulla trollhättan

Www homo knulla nu knulla trollhättan

Shemale sthlm shemale homo escort

Han vände i dörren. Jag har kommit underfund med att sådana som jag ska nog inte leva tillsammans med någon kvinna. Han satt och formligen gallskrek obsceniteter i telefonluren dagarna i ända. Det var min chef som hade dykt upp från ingenstans. Alfred såg välnärd och frisk ut. Om hon kunde så skulle hon ifrågasätta tyngdlagen. Jag hade en gång för länge sedan en chef som var mycket trevlig och sympatisk.