Sexmaskin dansk gangbang homosexuell

sexmaskin dansk gangbang homosexuell

..

Badboyen Travis Scott är Rihannas nya pojkvän. Rihanna har blivit förälskad i artisten Travis Scott. Rihanna, 27, har varit singel sedan hon bröt med sångaren Chris Brown, 26, för två år sedan. Rihanna är inte längre singel. Hon har sedan ett tag tillbaka dejtat rapparen Travis Scott. De har setts otaliga gånger ute på nattklubbar ihop. Och Rihanna har den senaste tiden följt med på artistens olika spelningar. Travis skämmer nämligen bort henne en hel del. Rihanna avslöjar sin nye älskare.

Visar upp sin kärlek för hela världen. Facebook   Twitter   Google Plus   Pinterest. Liknande artiklar Rihannas älskling ihjälskjuten Stjärnan i chock efter mordet! Stjärnan plockar hem tjejer i sin Volvo. Dubbel artiklar Senaste nytt från kändispressen! Uppmanade henne att förstora brösten. Senaste nytt från kändispressen! Har fasat för att återvända: Trodde hon skulle våldtas och mördas. Ex-paret har bestämt sig! Melania tar avstånd från Donald Trump Nu går hon ut offentligt!

Indian Garden 15 år. Golden Hits 25 år. Tack för din musik. Ivanka Trump pekas ut som likätare Presidentdottern får hård kritik! Hugh Grants härliga bröllopslycka Gifter sig med svenska Anna!

Richard Geres hemliga bröllopslycka Tredje gången gillt för filmstjärnan! Johnny Depp i slagsmål på inspelning "Slå mig på käften! Iskall Melania bygger mur i Vita huset "Lever inte längre tillsammans! Kardashians vrede efter fräcka otroheten Upprörda av dramat som skakar familjen! Betalade porrstjärnan Ville tysta Stormy Daniels! Kate Moss nya liv — som nykterist De vilda åren är över! Rockstjärnans lesbiska porraffärer Sanne Salomonsens chockavslöjande!

Anistons sexförbud med Brad Pitt "Det är strikt förbjudet! Melanias flykt från Donald Trump Hustrun lämnade rasande sin man! Donald Trump talar ut om porrstjärnan Kommenterar för första gången sexskandalen! George Michaels okända trauma Nya uppgifter om världsstjärnan.

Schwarzenegger akut hjärtopererad Vårdas på sjukhus i Los Angeles! Förstärkningen består bland annat av till och från-bästisen Paow som inte tvekar inför lite härligt handgemäng. Och nu, det är nu det blir Best of Dynastin av hela bloggposten: Och Paulina som hade längtat efter att få bråka med dem brudarna springer fram och slår bruden som slog mig och drog av en klump av hennes riktiga hår.

När två brudar slåss så att håret ryker, då mina damer och herrar befinner vi oss i ett avsnitt av Dynastin. Så är det bara. Man känner lite att z0mg, hur ska detta sluta? Det slutar såklart bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Verkligheten överträffar i sanning dikten när tjejen som får en snyting slår tillbaka och drar av en tuss av Paulinas hår: Synd att du inte kunde bättre stumpan! Jag dör, det är så bra! Stackars kompisen som försöker medla får också några snytingar och då får äntligen Dessie nog och avslutar det hela på ett i sammanghanget mycket passande vis: Men då blev jag irriterad och sprang och hämta en stor pinne, som var lika stor som mig och börjar svinga den mot henne tills hon sprang iväg Där står alltså lilla orangea Dessie och svingar en stor pinne efter läppstiftstjuvarna samtidigt som Paulina förbannat hytter med sitt löshår.

Jag behöver eftertexter för det är så jävla filmiskt. Skulle ta ut mina linser en kväll för ett tag sedan. Måste bara berätta om en så himla sjuk vikarie som bevistat min arbetsplats på sistone. Jo men det finns hopp, faktiskt. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men min måndagslektion med en liten grupp åttor som i huvudsak ska ägnas åt ashärlig satslära och implementerandet av skrivregler har i smyg förvandlats till typ grundkurs i hbt.

Ja se dagens ungdom. Oj vad skojzigt med tautologier. Förlåt, men det bästa med Kändisdjungeln var ju ändå när Karl-Petter i ett samtal om mat man längtade efter längtansfullt suckade att "nu skulle det sitta fint med lite rotmos och köttkörv". Ni hittar mitt tryne här: Mitt enda inlägg i debaclet rörande Anna Anka. Det allra viktigaste faktumet när man diskuterar Anna Ankas allmänna osannolikhet är att hon när hennes son får barn faktiskt på riktigt kan titulera sig Farmor Anka.

Jag vet att ämnet "helt jävla störda tatueringar i Miami Ink" diskuterats till döds. Härligt och irriterande på en gång liksom. På tal om Blocket. Någon som är sugen på en ny cool vardagsrumsmöbel? Två saker fullkomligt förhäxar mig med Idol.

När man känner att arbetsveckan kommer att bli lång. Något jag verkligen haft tid att förkovra mig i under min konvalescens är Jag tror viruset har angripit hjärnan på något vis för jag kan liksom inte få denna låt ur mitt huvud: Jag bloggar lite om snor.

Något som jag gärna skulle vilja veta är hur snabbt snor egentligen bildas. Inget kan få mig att njuta av en vidrig influensa, inget förutom kanske ett dubbelavsnitt av What Not To Wear. I don't want to perish like a fading horse. Det kanske är febern som talar, men kan inte det här vara den roligaste lilla nyhetsrubriken på talet?

Sacha Baron Cohen söndag, september 06, Jag har inte insett det tidigare, men Peter Sellers tolkning av Chief Inspector Jacques Clouseau är ju en solklar föregångare till Borat. En fransk Borat löser brott! Eller ja, en Kazakstansk Clouseau åker till Amerika, är väl mer korrekt.

Till och med mustaschen har dessa nobla herrar gemensamt. Stockholms motsvarighet till Los Angeles alla servitörer. Vi springer på varandra utanför tunnelbanan och hon hejar glatt. Hennes långa färgade hår är omsorgsfullt lockat och uppsatt i något som närmast kan liknas vid en Barbie-Rapunzel i rockabillyfrisyr.

Trots att klockan är Jag har sett henne en gång tidigare och känner henne enbart som "en tjej som ska hjälpa till" med skolans musikprojekt. Hon undrar om jag ska på After Work eller aafter vöörk, som mina kollegor envisas med att säga och jag nekar. Jag frågar henne om hon är här för musikprojektet och hon skrattar och säger "nej, jag jobbar ju här på särskolan".

Känner mig sjukt dum och försöker stryka över det hela med ett vansinneshurtigt "jaHAA! Man gick på Rytmus och lärde sig sjunga jazz, men jobbar 5 år senare heltid med att baka bröd, t. Är man liksom sångerska då? Är man inte brödbakare? En brödbakare med ett intresse för sång, eller en brödbakare som försöker jobba med sång vid sidan om? Eller är det kanske bara så att jag blir gnuggad åt fel håll då jag tycker att yrket sångerska känns alldeles för "Mina Vänner" för att kunna tas på något som helst allvar?

En bok för Hillergren, månne? Jag kämpar mig just nu igenom Katedralen vid havet av den vackert namngivna Ildefonso Falcones. Jag snappade åt mig den på en flygplats då Sarah Waters senaste tegelsten var..

Flygplatser brukar ju ha ett ganska sorgligt pocketutbud. Det är liksom Mia Thörnblom, värdelös chicklitt eller värdelösa deckare. Man ba "hmm, jag tror jag tar mig ett nummer av the ever thrilling Dagens Industri och typ kör upp den i röven, för till och med det är mer litterär kvalle än någon jävla no-name som tror att coctails, Manhattan och dyra designerskor är alla ingredienser man behöver för en god roman".

Så jag grabbade tag i Katedralen vid havet och kände att okej; Barcelona, medeltid, familjekrönika. Det har ialla fall potentialen att inte suga gigantiska elefantballar. Och nej, den suger väl inte direkt några ballar över huvud taget men snälla Ildefonso Falcones, måste varenda kvinnlig karaktär som över huvud taget dyker upp våldtas?

Det är liksom som en odyssé av våldtäkter och ingen slipper undan. Är du en oskyldig tonårsflicka som blir bortgift? Är du en liderlig tonårsflicka som njuter av männens blickar på din kropp? Är du en kärlekstörstande åring som vägrar gifta dig med någon annan än din styvfar, som du är hemligt förälskad i?

Horor, madonnor and everything in between - alla blir utsatta för minst en våldtäkt. De enda som förskonats hittills är de sura, känslokalla adelsdamerna.

Jag har visserligen sidor kvar, så än finns det tid för de också! Nu har det liksom kommit till en punkt där jag typ gäspar och känner att det inte är så intressant när någon kvinnlig karaktär blir utsatt för våldtäkt.

Jag menar, pesten klarar Falcones av på typ sidor. En mustig våldtäkt med tillhörande gråt, skam och förtvivlan sker kontinuerligt under bokens dryga sidor. Okej för att medeltiden kallas för "the dark ages", men kan det vara möjligt att det här är en normal våldtäktsratio? I övrigt kunde jag inte låta bli att tänka på Carlos Ruiz Zafóns karaktär Fermín Romero de Torres i boken Vindens Skugga när jag tittar på omslaget av Katedralen vid havet.

Jag tror att flera människor, speciellt sociopaten Fumero, vid flera tillfällen nämner att Fermíns namn låter som en tjurfäktares underförstått: Jag själv tyckte att Fermín Romero de Torres är ett namn som ligger extremt väl i munnen, man vill liksom bräka på med sitt mest inbillade katalanska uttal och bara mysa.

De vet vad de gör, de där katalanerna, när de döper barn och romankaraktärer. Gud, medierådgivaren Paul Ronge gjorde min morgon i ett samtal på Nyhetsmorgon där han envist hävdade att det inte finns falska profiler på Facebook. Åsa Schwartz, som han debatterade med med och med, han debatterade - hon verkade mest undra om han över huvud taget känner till Facebook , menade att till exempel så har ju många kändisar flera olika profiler varav en brukar vara autentisk.

Det hade Paul "ingen erfarenhet av", för "varför skulle man göra något sådant? Jag vet inte om jag någonsin skådat ett tillfälle som krävde en puh-du-bum mer än detta. Känner mig plötsligt vid god vigör och på gott humör. Greetings geeklings, I come in peace. Istället för att flitigt fila på mina terminsplaneringar sögs jag in i ett tre timmar långt spelpass.

Bioshock är precis sådär hjärtat i halsgropen-spännande och förkrossande tjusigt att innan man vet ordet av så är det mörkt ute och nio-filmen har börjat och det är nästan läggdags för oss skoltanter.

Det känns alltid lika snopet. Så går en dag från mitt liv och kommer aldrig åter, men jag fick åtminstone skjuta några genmodifierade zombies under tiden. En del av mina elever är ju roliga inte haha-roliga. Allt är verkligen svart eller vitt i deras värld. Om jag har en Ps3 och en lvl gubbe i WoW så är jag automatiskt "en gamer" deras ord, ej mitt, liksom please.

Att jag knappt spelar på PS3: Det finns inte utrymme för slappspelande vuxna i deras värld. Du kan vara en sporadiskt spelande tonåring, men är du vuxen så har du två lägen: Jag har försökt förklara att när tant växte upp så exploderade tv-spelsmarknaden och det fanns inte en käft i tants klass som inte ägde en liten grå Nintendobox.

I min klass så hade tjejerna Nintendo och killarna Sega Megadrive. Gud vet vad som orsakade den märkliga uppdelningen. Men anynörd, man kom hem från skolan och sedan spelade man liksom Nintendo. Det var vad vi gjorde. Det vore väl konstigt om man inte spelade ett endaste litet spel i vuxen ålder om man har ägnat hela sin uppväxt åt att få små pixliga gubbar att hoppa över gröna rör med köttätande växter i? Jag menar, jag läste supermycket när jag var liten och det slutar jag ju inte med bara för att jag blir äldre.

Jag läser en annan typ av litteratur, men jag läser. Jag spelar andra typer av spel, men jag spelar. Jag ska undervisa en grupp elever som läser Svenska som andraspråk.

Toppen på alla sätt och vis, det är en lite grupp med supergulliga och lite truliga killar. Love them to bits. Att vi väljer några teman, och arbetar med svenska utifrån de temana. Då kanske vi läser en novell på temat, jobbar med nyhetsmaterial där ilska förekommer och skriver arga insändare. På så sätt kan vi hänga upp genrer och texttyper på de olika temana.

Typ "hmm, vad är en insändare nu igen. Just det, det vi skrev när vi skulle vara arga på något". Sedan kanske vi har tema whatever i några veckor, och läser en bok, skriver andra typer av texter, jobbar med ordkunskap kopplat till det specifika temat och så vidare. Tyvärr tog det all min brain power att komma på denna idé, och nu ekar det bara tomt när jag försöker komma på bra teman att använda.

Dom går i nian. Dom har hjärtan av guld. Nu behöver vi teman som passar som handen i handsken, så att jag kan knuffa upp lilla gänget till G-nivå. Ett antiklimax värt namnet. Man köper en lakritspuck och ba ååååååh lakritspuuuuuuuuuuuck. När man kommer hem lägger man den i frysen medan man lagar mat, och hela tiden tänker man ååååååh lakritspuuuuuuuuuuuck.

Efter maten hasar man ut i köket med förväntan lysande i ögonen. Fortfarande tänker man åååååh lakritspuuuuuuuuuuck. Sedan ser man att man glömt stänga frysen när man lade in glassen och den lilla lakritspuckpåsen innehåller numer något gojsigt och mjukt. Då lägger man försiktigt tillbaka lakritspucken och hoppas på att den kanske fryser till igen, i rätt form och så.

Sedan håller man tummarna. Nu är terminen officiellt igång och jag är officiellt fast anställd och har 10 mentorselever varav en typ är blivande Trenchcoat Mafia. Har belägrat en förhatlig Dell-dator i arbetsrummet och börjat fila på terminsplaneringar. Har en ny kollega med världens galnaste hår. Har världens sämsta schema och en skitful gul lärarkalender.

Let the läsår begin! Slutdestination Göteborg, som synes. Blott ett glas från loungen. Yn bång väng blang. Riktigt sann lycka infinner sig när man är pank, ska på festival och plötsligt inser att man har presentkort på Systembolaget hängandes på kylskåpsdörren. Nu har jag visserligen lovat mamma, som är personen med den goda smaken att ge mig dessa presentkort. Angående de tonåriga Barbiebloggarna. Nevermind bröstbilderna, löshåret, "love to be me" och allt jävla jamande som försiggår hos dessa unga damer: Rövsvetten är min ständiga följeslagare.

Meta så in i. Fråga ej varför, men jag körde bloggen i Google Translate. Inget vidare anmärkningsvärt, förutom det här: This is tamejfan as to deliver a child ska bli min nya shit in it , tror jag. Jag har varit en ivrig förespråkare av direktöversättningen shit in it sedan en frustrerad resekamrat yttrade orden till en oförstående engelsman under en språkresa till Isle of Wight Kan även tänka mig att slänga in ett Funka now mobile blog bastard när situationen kräver det.

Jag satt här på soffan och hatade internet lite spontant som man gör ibland. Ingen online, ingen som uppdaterar något, sista sidan på internet has been reached. Som om någon där uppe, eller där nere, ville mig väl, så snubblar jag in på Russell Brands blogg och möts av ett videoklipp där Russell i en dryg minut spelar ukulele endast iförd ett par mycket små röda kalsonger. Inget prat, ingen handling. Bara Russell i sina små kalsonger. Tack Gud Kollade på klippet en gång eller fem tills en trött röst nådde mig från sovrummet: Det här är tamejfan som att förlösa ett barn.

Att över huvud taget ens köpa nudlar med Kimchi-smak. Jag har inte en femårings smaklökar direkt, men ändå. Be still my burning tongue. Påminner om den gången mitt ex glatt hackade ett gäng röda pepparfrukter för att några timmar senare utstöta urtidsvrål från badrummet när han försökte få ut sina linser.

Jag stog i dörröpningen och skrattade. Kan detta vara bästa lilla nyheten någonsin? Alla element som får oss att älska kvällspressen är med: What more could I possibly ask for?

Inte nog med att de deltar officiellt i Prideparaden, de puffar även för ett HBT-seminarium för lärare på hemsidans förstasida. En ynka termin in i mitt yrkesliv kan jag konstatera: Har jag berättat att jag fått fast anställning på skolan där jag hade mitt vik? Om det inte vore för att jag kuppat järnet bakom ryggen på snubben jag vikade för. Ba eh okej, hej hej kollega, nevermind det där skrivna dokumentet där jag typ idiotförklarar dig som nu finns i händerna på två mycket intelligenta och revanschsugna niondeklassare.

Och inte kommer ihåg det dagen efter. Jag tänker att jag ska uppgradera min gamla mobil som i ärlighetens namn börjar bli lite sömnig.

Jag tänker att min nya gunstling ska ha en sjujävla kamera, med mobilkameramått mätt. Härmed är Harry Potter-bloggandet avslutat för denna gång. Är det bara jag, eller är inte Dumbledore extremt het i Half-blood Prince? När han först dök upp på duken så kände jag bara hell-o sugartits. Kan det vara stylingen? Är det månne skäggsmycket och hans glamrockiga robe som gör 'att? Inte ens hans mögliga hand fick mig att skygga! Det hela var en mycket märklig upplevelse. Jag har mig veterligen aldrig tyckt att Michael Gambon rent utseendemässigt är särskilt mycket att hänga i den ytliga julgranen, så det måste ju vara själva karaktären Dumbledore som attraherar.

Är det min gamla vurm för grått hår som plötsligt har slagit ut i full blom kanske? Kommer jag bli en såndär som börjar annonsera efter äldre gentlemen med grått långt hår, för att sedan be dom ta på sig någon gammal lajvartrasa och hytta med en björkkvist jag samlat på mig i dungen utanför huset?

Huka er, det känns som om Pandoras ask har öppnats på allvar! Ett litet förtydligande nu när jag fått i mig lite frukost. Den kritik som skaver är alltså den som å ena sidan förnärmat uttrycker sig om att filmen inte alls är trogen boken och sedan exemplifierar med framför allt två grejer: Den kritiken skaver eftersom att just det abrupta slutet och allt hångel verkligen är de två faktorer som jag själv förknippar med boken. Sådant går jag igång på, tydligen.

Anyhoodles, dödsfallet no pun intended! I filmen får jag två av tre, och det är jag rätt nöjd med. Ska man ha åsikter om något i filmen som inte är troget boken så kanske man kan fokusera lite på Harry och Ginny. Där har vi en liten lucka som vi gemensamt kan peta i med våra nördiga pinnar och älta film kontra bok och vad det kommer ha för betydelse för sista filmen som ju blir två.

Men åh och en liten spoiler alert!!! Något jag sitter och upprörs över såhär i sommartider är alla som menar att nya Harry-filmen är dålig eftersom att den inte har något riktigt slut. Det hade väl inte boken heller? Ni-vet-vem kolar, Harry ger sig fan på att han ska leta reda på de resterande horkruxarna vad heter dom på svenska egentligen?

Framtiden är oviss, vad ska egentligen hända? Gud, jag och Liza var så upprörda att vi fick ha långa terapisessioner över ändlösa koppar kaffe och take away-lunch i hennes gamla butik sommaren boken släpptes. Så har folk mage att påstå att slutet på filmen inte är till belåtenhet, herre, det är väl en del som är trogen boken om någon.

Har de månne skaffat det för att lära oss en läxa? Jag har ända sedan vi skaffade det undrat hur mycket oväsen trumsetet till Rock Band egentligen gör.

Nu när mina grannar tydligen också skaffat Rock Band kan jag meddela: Waking up is a strange reason to die. Efter att ha upptäckt Auto-Tune the News så känner jag lite att jag aldrig vill se vanliga nyheter igen.

Älskar turister och deras fucked up grammatik och med älskar menar jag naturligtvis hatar. Nästa gång jag får höra någon av de två frågorna så är det mycket möjligt att jag självantänder på ett ytterst spontant sätt i ren ilska. Sist jag åkte på äkta festival, dvs med tältande och allt vad det innebär, var då jag och vapendragaren Liza åkte till Arvika och äcklades av i princip alla omkring oss.

I år åkte Liza till Arvika med sin karl, jag satt hemma men kände mig ändå delaktig i festligheterna tack vare en gedigen sms-rapportering. Utan further ado, jag presenterar: Arvikafestivalen upplevd via sms. Det finns bara lindex och kapp ahl. Undra på att folk klär sig som de gör. Folk här är retards.

Minns du pöbelfesten på KW? Folk kan inte svara på frågor heller. Finns d ett willys elr dylik stormarknad? Tänk dig att alla frågor får dylika svar av locals. Ingen vet var ngt finns. Hallå, ni har 15 butiker! Hur e d möjligt?

Om jag ser honö nära mitt kött igen ska jag få ögonen utpetade med nyckel, jag skiter i om det blir fyllecell. Suck mx dick, cp-locals! Jag har ju då va fotfobi. Fötter är det äckligaste jag vet. De enda fötter jag står ut med är bäbisfötter, för dom är liksom runda undertill och sådär bäbisgosiga och alldeles oförstörda. Alla andra fötter kategoriseras urskiljningslöst som superäckliga. Därför var det lite extra traumatiskt i förrgår när Shaun råkade sparka av mig halva lilltånageln.

Jag har inte drabbats av sådana akuta äckelkänslor inför min egen kropp sedan jag lyckades sparka av halva toppen på ringfingertån på samma fot för en sisådär nio år sedan. Jag bara stirrade på Shaun och flämtade "my tooooooooooe! Jag såg att nageln liksom stog upp från sidan, om ni fattar, och började hyperventilera. Shaun satte mig varsamt ner, plåstrade om tån och försäkrade mig om att det inte var så farligt som jag trodde.

Det tror jag vad fan jag vill om. Nu har jag i alla fall försökt avleda min ångest inför tanken på den här halva nageln som hänger och dinglar genom att använda Hello Kitty-plåster. Baserat på helt vetenskapliga undersökningar genomförda på Den Stora Turistattraktionen har denna fråga gäckat mig och kollegorna ett tag. Slänger ut den här så vi kan klura på det tillsammans under helgen: Varför har alla finska barn huckle?

Gud, den är gammal men den är sannerligen en goding. Denna har jag lyssnat på varje morgon när jag går till tunnelbanan och varje kväll när jag går hem från tunnelbanan och ibland slår jag till med en till lyssning någonstans där emellan också. Första gången jag hörde den var typ 10 år sedan och vet ni, jag älskar den lika mycket nu som jag gjorde då.

Helt apropå this just in. Sms från C, kl. Och mitt internet som.. Kul för Farrah Fawcett att dö samma kväll som Michael. Saxat från annons på eBay: A very beautiful 's vintage dress probably from the 's. Kan någon snälla förklara för mig hur en en klänning från talet antagligen är från talet? Satt här om dagen i en kassa tillsammans med min kollega på Den Stora Turistattraktionen. Allt är frid och fröjd när ett par joviala amerikanska medelålders män kliver in i sällskap av världens kortaste lilla dam.

Jag och kollegan sitter bakom en väldigt hög disk. Tänk armhålehöjd för en normallång skandinav. Needless to say började vi genast le roat åt hur denna mycket korta dam gett sig fanken på att betala för både sig själv och hennes sällskap. Vi såg henne knappt, det var mest en liten hand som viftade med hundralappar och en mycket barsk röst som med någon sorts tysk brytning förklarade att hon minsann tänkte bjuda på biljetter och hör sen. Den ene mannen ler milt, tittar på mig och kollegan och säger: Jag och kollegan höjer på ögonbrynen.

We just ran in to her at the Nobel Museum and now she wants to take us everywhere". Dr Ruth bara "jajaja, I löörn evryzing abaot sex from ze Swedes".

Kollegan var kanske liiite coolare än yours truly och tog betalt medans jag fortfarande halvlåg över biljettdisken och yrade "RFSU! I used to work for RFSU! Någon timme senare befinner jag mig inne i själva turistattraktionen för att vakta artefakterna, varpå Dr. Ruth och hennes male escorts svänger runt hörnet. Sedan håller hon mig i handen och klappar mig på axeln och säger att jag talar en "beautiful Eenglish, but how come you are not blonde? Vad är oddsen - egentligen?

Alltid är det någon jävel som ska spela bongotrumma. Jag och Liza gled ner i tunnelbanan och möttes av följande syn på perrongen: Den ene ligger och slumrar med huvudet i den andres knä, den andre sitter och käkar en hel grillad kyckling med bara händerna som vore han på något jävla medeltidslajv.

När de har myst klart sätter sig Törnrosa plötsligt upp, varpå Kycklingmannen antagligen känner sig så high on proteins att han ställer sig upp och engagerat börjar trumma på en av papperskorgarna. Osolidariskt att gå snabbt. Det händer ibland att jag lämnar tunnelbanestationen sent, mycket sent till och med. Nästan alltid ska alltid minst en till tjej åt samma håll som jag.

Då tänker jag såhär: Och ändå sker alltid samma sak. Man kommer upp ur tunnelbanan, alla tjejer kastar ett getöga omkring sig för att scanna av situationen och man pinnar på åt sitt håll. Men tjejerna som går åt mitt håll verkar alla träna för OS i gång för det är en jävla fart på dom, kan jag meddela.

Jag som inte är begåvad med de längsta benen i världshistorien hamnar alltid på efterkälken och efter 30 sekunder är jag lämnad till mitt öde. Sisten hem är uppenbarligen en rutten tomat. Igår till exempel, en situation på pricken lik den beskrivna ovan uppstog. Jag började gå åt mitt håll, strax bakom en tjej. Fan vad hon pinnade på! Liksom okej, jag fattar att man vill hem snabbt och sova - fair dinkums - men måste hon gå som om hon haft en jävla raket uppkörd i röven eller?

Vi hade dessutom sällskap av en mycket suspekt karl, som låtsaspratade i sin mobil och stirrade in i en låst bil på vägen. Jag känner liksom att hur snabbt jag än går, så i den situationen skulle jag fan se till att hålla någorlunda jämna steg med de andra som tar samma olustiga promenad hem. Kvar stog jag med en potentiellt påtänd crazy ass biltjuv och ba mumma. Sit on my face, Stevie Nicks.

Festivaler i all ära - nu har jag iallafall bokat biljett till Fleetwood Mac! Marre frågade om vi fixat sitt- eller ståbiljetter. Han protesterade snabbt mot detta otyg och jag menade lika oförstående på att "så var det ju när jag såg Dolly också? Tydligen går jag bara på panschiskonserter nu för ti'n. När jag var liten och mina päron spelade Fleetwood Mac för mig så var jag förvirrad. Vem var egentligen vem? Lindsey var tydligen kille och Stevie tjej?

Det hjälpte kanske inte heller att båda sjöng och spelade gitarr. Inte konstigt att jag i flera år inte visste vem som hette vad av min mormors syster och hennes man. Hette mormors syster Elsie eller Selfrid? Fleetwood Mac hade jag ingen direkt anledning att prata om särskilt ofta så förvirringen gällande Lindsey och Stevie kvarblev och reddes inte ut förrän många år senare typ igår närå, men kanske när jag var så gammal som 19?

För ordningens skull har jag gjort en förtydligande bild. Vad gäller släkten så lärde jag mig så småning om att Elsie var mormors syster och Selfrid hennes man. Det roligaste med att läsa kommentarerna hos de tonåriga shoppingbloggarna är väl ändå att det till varje inlägg postas minst 5 kommentarer som innehåller någon av särskrivningarna "as snyggt" och "skit snyggt". Bla bla öppna dörrar spark spark, men ändå. Det piggar liksom upp lite.

Plus att det känns tryggt. Skolavslutning 3 fredag, juni 12, Sedan fick jag lite blomster. Skolavslutning 2 torsdag, juni 11, Vilket kollektiv vi skulle bli.

Eller så pluggar jag till läkare i Paris. Då måste du flytta med mig! Jag pratar inte ens franska! Du kan bli min hemmafru. Jag är svensk och vi kommer ju jättebra överens. Alltså du är svensk. Men du är gangsta i hjärtat. Det är väl bara en tidsfråga innan Steffo drar till med en rap attack. Måndag med Nyhetsmorgon i tv4 innebär det i mina ögon outhärdligt tråkiga inslaget med Sportpanelen.

Ja, snälla låt oss ägna tjugo minuter åt att diskutera de senaste sporthändelserna! Från ingenstans har hon nämligen börjat slänga sig med mycket moderna ordval. I min nyduschade morgonkoma hör jag henne introducera sportpanelens diskussion med ett svalt "Vi börjar med tennisen så vi slipper börja med att dissa". Är mina öron förortsbetingade eller sa hon verkligen? Varpå Arne Hegerfors yttrar en syrlig kommentar om tennisfinalen och Kristin förtjust utbrister: Kommer tittarombudsmannen bli nerringd av upprörda panschisar som protesterar mot Kaspersens moderna språkbruk?

Här är till exempel ett skäl till att jag kommer sakna dom. Köttbulle heter det ju. Vad fan är köttkula för maträtt? Har dragit på mig ett rött fodral och planerar att dansa tryckare med alla snygga killar i nian. Jag gillar verkligen de flesta av mina elever. Jag gillar dem så mycket att jag helt uppriktigt kan säga att jag kommer sakna dem när den här terminen är över och jag, likt en tjock Mary Poppins med tigermönstrat paraply, försvinner ut i världen för att ta nya barn under mina pedagogiska vingars beskydd.

Men något jag inte kommer sakna - förutom den blivande seriemördaren i årskurs sju - är en del kollegor. Framförallt är jag glad att jag vikarierat för den lärare jag vikarierat för, då gudarna ska veta att den mannen inte har alla indianer i kanoten.

Maken till ärkenöt var det länge sedan jag stötte på. Han ser sig själv som någon sorts sanningssägare, en lärare som sparkar etablissemanget i röven och vågar vara den som ropar att kejsaren går utan kläder.

I själva verket är han en feg liten smygrasist som döljer sina okunskaper bakom trötta plattityder och en image som kulturrevolutionär.

Hur kan man sucka, stöna och rulla med ögonen åt litteraturvetenskapliga studier vid universitet och sedan gå in i ett klassrum med förortsåttor och vecka efter vecka mata dem med "Veckans citat" av till en själv inbillat besläktade genier som Hesse och Vonnegut? Hur kan man inte se det motsatsförhållandet? Du jobbar på en högstadieskola i en av Stockholms södra förorter.

Du är inte Mr Keating i Döda Poeters Sällskap , så du kan lägga ner Walt Whitmans samlade verk nu för inga av dina elever kommer någonsin ställa sig ovanpå sina bänkar i en noggrannt orkestrerad protest för din skull! Du suger och de vet om det! De känner att du är besviken på dem och på deras prestationer för att de inte motsvarar hur du trodde och hoppades att din yrkesroll skulle vara. Du kommer aldrig bli den "själslige och intellektuelle ledare" du drömde om att bli när du lät midnattsfilmen på tv 3 styra ditt yrkesval, så du kan glömma det nu.

Det värsta är att jag känner svår ångest inför tanken på att lämna tillbaka en del elever till den här personen. Jag är rädd att de kommer gå under. Inte för att jag på något vis är oumbärlig, utan för att han är så jävla dålig. Skolan suger - vem tar ansvar?! Skulle vilja skriva ett långt och välförmulerat utlägg om lärarrumspolitik och hur jävla fucked up hela jäkla skolsystemet är men jag är alldeles för rosenrasande för att ens knappa in de här få orden utan att det svartnar för ögonen så jag ger upp och går och klipper mä istället!

Vi hade iallafall inte tur med vädret. Jaha, så förutom att mitt hår ser ut som indiefrisyren gud glömde så säger väderleksrapporten att det ska regna i Berlin under två av tre semesterdagar. Oh won't you come with me and walk this land? Jag tänkte fylla på vår Moleskin City Notebook med lite adresser inför Berlintrippen och hittade i den vår resedagbok anno januari Den handlar mest om mat, men tydligen även om en fruktansvärd tant vi stötte ihop med på flyget. Jag hade helt förträngt henne, men när jag läste anteckningen så var det som om hon bufflade sig ner mellan oss i soffan och bara pöste på det där självgoda sättet som kulturtanter bara kan.

After some stressful preparations we found ourselves queing up at the gate in Skavsta. Because of the lack of room, there were certain difficulties separating the übermensch line from the plebian one. Old Swedish "kulturkärring" in stripey tights tried to cut the line but failed in doing so thanks to yours truly. She did however make a run for it once out on the tarmac and actually sped past everyone to get a row of seats all to herself and huge jacket, huge backpack and, as it turned out, huge eyemask-wearing boyfriend.

Jag kommer verkligen ihåg hur den här kvinnan gick mig på nerverna. Det var något med de randiga tightsen och hennes örhängen av typen "ihopmonterad-av-supergulliga-lilla-X'tholo-och-hans-flinka-små-fingrar-för-blottkronor-på-en-strand-i-Ghana-innan-jag-lägrade-hans-storebror-för-en-spottstyver" och hur hon verkligen kutade förbi alla för att kunna breda ut sig över tre säten med sina pinaler som om flyget inte var fullbokat och som om det någonsin varit tillåtet att ockupera ett helt flygplanssäte med sin dunjacka och peruanskt vävda ryggsäck.

Hon utstrålade en sådan tydlig air av att tycka sig vara förmer än alla människor hon någonsin stött på och man kände sig nästan lite äcklig i hennes närhet. Men sedan hittade jag en anteckning om resans theme song och då blev jag på gott humör igen för den hade jag glömt bort att den ens existerade.

Det är Tysklandsälsklingarna Boney M och deras rymddisco-cover på Gadda-da-vida. Här finns den på Spottan, men om man är sugen på lite röd helkroppstrikå och robotdans när är man inte sugen på röd trikå och robotdans? Nu är det faktiskt rätt synd om mig. Svält och såntdärnt kan man ju ändå stå ut med om man har snyggt hår och är rynkfri. Är rätt säker på att Bob Geldof håller med faktiskt. Jag ser ut som ett jävla härke i håret.

I helgen ska jag till Berlin och fira min födelsedag. Då vill man ju va tipptopp va. Eller ja, i mitt fall så är det för tillfället bara håret som över huvud taget har en chans att kvala in under epitetet tipptopp så det är där jag lägger ribban. Men nej, då har inte min frissa några lediga tider förrän på tisdag nästa vecka! Då är jag ju hemma igen!

Min lugg är aslång och jag kommer att vara tvungen att frissa till den så att Viskan, Ättran, Nissan och Lagan som gjort en surprise visit i min panna är synliga för alla och envar.

Sie kann Ich nicht vergessen! En gång för alla, nu måste detta redas ut innan min DOOL-hjärna förtvinar av mindervärdeskomplex: Micke Persbrandt är ihop med Sanna Lundell. Ulf Lundell är alltså svärfar till Micke Persbrandt. Har jag glömt någon nu?

Jag orkar aldrig blogga musik. Men jag kan ej sluta lyssna på denna låt. Dryga nio minuter har aldrig flugit förbi så snabbt. Man börjar titta förföriskt på allt i ens närhet när den går igång. Själv har jag hittills försökt få till det med några sängkuddar, en pocketbok och grannens dvärgpudel. Ingen verkade i ärlighetens namn särskilt sugen. Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs och jag.

Nu ska jag, min gasiga mensmage och mina fyra pannrynkor ta oss samman och ge oss ut på galej. Låt oss tala lite till om mina rynkor i pannan. Jag kan inte sluta dra fingrarna över pannan för att känna om de är kvar. Det är alltså så pass illa att jag kan känna rynkorna med fingertopparna. Jag liksom följer rynkans längd, fram och tillbaka, fram och tillbaka. I ren panik har jag försökt intala mig själv att rynkorna troligtvis beror på svårt uttrokad hud så jag har återfuktat som en dåre vilket har resulterat i att min panna nu har djupa åldersrynkor och tonårspepplor.

Jag ser liksom ut som Gordon Ramsay. Mitt liv i den tysta vagnen. En jobbig grej med att ha skolan som arbetsplats är när man glömmer saker på arbetsplatsen inför en långhelg eller ett lov. Man kan nämligen inte glida dit när man har tid, larma av, traska in och sedan hämta det man glömt. Det kvarglömda föremålet har liksom blivit inlåst av en nitisk vaktmästare bakom gallergrindar, 25 dörrar som måste låsas upp med 25 olika nycklar och eventuellt en eldsprutande drake någonstans mitt i det hela också, och så kommer det att förbli till på måndag morgon.

Så jag antar att min långhelg blir mobilfri. A love injection to cure up my infection. Har precis upptäckt fyra rynkor som närmast kan beskrivas som avgrundsdjupa i min panna.

Jag har ju allt som oftast en lugg som döljer det här området så det var verkligen en chock när upptäckten gjordes. Nu kan jag inte tänka på något annat. Jag tänker nu ofta på att jag skulle vilja lägga tandpetare i rynkorna för att kontrollera om dom skulle ligga kvar. Helt plötsligt känns nervförlamande giftinjicering som en naturlig del av framtiden. Det här kan även vara ett utslag av någon sorts annalkande ålderskris i samband med den stundande årsdagen.

Tell me more, tell me more. Saker man inte vill att två små tanter som sitter vid bordet bakom en på Mosebackes bruncbuffé ska prata om i cirka tjugo minuter: Fråga mig verkligen inte varför, men jag sitter här i spiknyktert tillstånd klockan tjugo i tre på natten och YouTube: I kommentarerna är det som vanligt rena rama war of the intellects och någon ställer frågan: Som svar kommer liksom analysernas analys, levererad av någon som uppenbarligen har stor insikt i självmordsproblematik: Mådde dåligt vet inte varför han är ju sjukt rolig Häpp!

Då känner man sig lite överflödig. Gud vad liten du är! Säger en hel del ändå. Har nu tittat på sista avsnittet av Inför Eurovision Song Contest och min första spontana tanke när eftertexterna rullar över Marie Sernholdts själlosa wohooo: Jag har sällan skådat tacksammare ansikten än mina elevers när jag halade fram två påsar frukt under Elevens val i eftermiddags.

Deras blodsockernivåer är i största sannolikhet nere någonstans i fotknölshöjd vid den tidpunkten på dagen och så ska de liksom sitta och fokusera i 60 minuter minst. Så idag gjorde jag som min kollega Spanskfröken brukar göra och styrde upp en fruktstund.

Belönades snabbt med ett "alltså jag svär du är bästa lärarn". Det är alltså vad som krävs för att bli "bästa lärarn". Måste ringa Lärarhögskolan och tipsa om detta. Det är nu en gång för alla konstaterat att: Fatta att Danmark skickar en låt skriven av Ronan Keating till ESC och att den framförs av en kille som bredbent juckar fram tonerna ur sin brutalt nermixade gitarr.

Det är så provocerande uselt. Påminner mig om en konversation två elever emellan som jag avlyssnade för ett tag sedan. Elev 1 gillar emorock och elev 2 kände sig tvungen att kritisera detta på äkta besserwissrigt tonårsmanér. Jag fattar inte att du kan lyssna på rock. Det kan jag faktiskt erkänna".

Come to the dark side. Känner mig djupt oroad över att jag är besviken på faktumet att min crush Jane Goldman envisas med att spela Alliance. Kände likadant med Linna Johansson. Vegetable state of mind. Kommer hem och känner mig lite som en burksparris. Liksom lealös på något sätt. Imorse rasslade en kommentar på ett mycket gammalt inlägg in. Kommentaren lämnades av Anonym och till råga på allt valde Anonym att kommentera på gamla bloggplattformen.

CPH GAY ESCORT ESCORT SÖDERMALM

Ingen online, ingen som uppdaterar något, sista sidan på internet has been reached. Så jag har läst Gregorius av Bengt Ohlson de senaste dagarna. Jag trivs bättre här. Vad är viktigast för dig? Vi har en plot, liksom. Ett par av dem har haft pojkvänner när de var yngre, men flera har aldrig lyckats hitta någon partner, ett par är oskulder. För mig och många andra är det i och för sig bokvecka varje vecka, men när det liksom ropas ut på Facebook så där, ja då blir jag så inspirerad.

Sexmaskin dansk gangbang homosexuell

ESCORT MÄN LUND HOMO SWEDISH ESCORT